Hejsan!

Jag vet att jag är urkass på att uppdatera här inne, men är inne i en period som jag inte känner för att vara här helt enkelt,

tuvärr har det ju kostat mig ganska många spacevänner då jag förstår att de tröttnar. Kommer in här lite då o då, dels för att besvara

inlägg i min gästbok, alltid lika roligt när någon har varit här och skrivigt, man blir så glad. Har en kämpig period i mitt liv känns det som

det är därför jag inte känner för att uppdatera mer en i bland, men alla har vi ju stunder då det passar mindre bra.

är tacksam för att ni  som fortfarande är kvar, besöker mig och jag lovar att besvara o komma förbi till er. Ha en riktig skön vecka många kramar
 

För ett tag sedan var jag på en 80 tals fest, hos min bästa vännina, en mysig fest, men som alla fester bruka göra i regel så

finns det alltid någon eller några som ballar ur. Tråkigt för dem som ordnar festerna. Men det ordnade upp sig som tur är.

 

Men till saken, jag flyttade 2000 i från denna ort, 20 mil bort, så de flesta har jag då inte träffat mer en kanske ute på samhället

när man har varit på besök. Så på minst åtta år har man inte umgåtts, så jag såg verkligen fram i mot detta, och det var kul att

träffa dem, men i bland så tänker inte folk sig för när de har fått lite innan för västen, att en del saker behöver man inte ta upp på

en fest, utan då ska alla kunna slappna av och ha det roligt, det är min tanke.

 

Men tuvärr kom ju då frågorna om min mellersta dotters pappa så klart, om hur han omkom och om hans kropp var hel m.m för

rykterna har ju då surrat runt som vanligt.

 

Andara frågan var om jag var lycklig??

Klart att jag är lycklig, jag har min familj, en man och en liten fyra åring.

då sa personen, tänker du aldrig bakåt???

Jag vill inte tänka för mycket bakåt, då det har varit ett rent helvete genom åren, först omkom min sambo som jag hade levt med i 7 år

sedan gick det 3 månader tills nästa begravning, då vi begravde min lillebror, efter något år var det dax för min faster, 2003 dog min pappa

i canser, vem vill tänka för mycket bakåt med allt i ryggsäcken?

 

Visst tänker jag på min förre sambo, klart som fan..en att jag tänker på honnom, men jag måste titta frammåt o inte bakåt, för då skulle jag bli

knäpp, jag har även varit lång tids sjukskriven då jag har stora problem med mina händer och kommer aldrig bli bra i dem.

 

Man kan ju fråga sig, varför kan inte människor komma med detta när det har hänt eller efter ett tag, inte nästan 13 år senare, ska jag ha dåligt

samvete för att jag har gått vidare i livet eller???

Varför kan man inte få komma på en fest o ha det roligt och kunna slappna av med sina gammla kompisar?

Visst jag vet att där spriten går in går vettet ut, och det var inte illa menat heller, men hur hade de själva mått??

 

Kännde mig som att jag inte hörde dit längre när inte han fanns kvar i bland oss. Jag vet att han var mycket omtyckt hos alla och att många var och

är fortfarande förtvivlade för att han omkom. Men jag har oxå kännslor, jag finns fortfarande kvar på denna jord.

 

Jag är jätte ledsen för att jag tog illa upp och kännde mig så här, för det skulle ju vara min bästa vänninas 40 års fest, ( det var inte jag som sabbade festen det handlade inte om detta) men varför kan inte människor tänka efter lite. Som tur var inte mellersta dottern med och inte min man heller. Det hade inte varit kul för

dem. Det jag vill ha sagt med detta är att även om det har gått så lång tid som 13 år så gör detta fortfarande jä... ont, mår heller inte så bra när jag är uppe o hälsar på då jag alltid går till kyrkogården. Är ni på kyrkogården någon gång?

 

Nu var detta i stora drag om vad som sades och gjordes, de trode ju inte att jag tänkte bakåt med fina minnen m.m det vände till att de trode att jag ville radera bort honnom ur mitt liv, så är det inte och kommer aldrig att bli. Jag förstår att ni är ledsna oxå, men var fanns ni när jag satt hemma i 1 års tid och inte umgicks med knappt någon? Allt jag ville var att få prata då, jag har alltid varit öppen o prata om honnom och olyckan, det var mitt sett att sörja, vad var ni då???  Jag menar inte att annklaga någon, men se det från min sida. Tror ni att han hade viljat att ni skulle disskutera honnom på festen? Näe det hade han inte, inte dessa saker i allefall, att han hade blivigt omtalad ja men inte nått annat. Glada minnen hade varit kul.

 

Kom o prata med mig nyktra, fråga era frågor då, inte när vi ska ha roligt och fira någons födelsedag. Kram

 

 

 

I dag skulle du haft födelsedag, 50 årsdag. Den 4 Januari är det 13 år sedan du rycktes bort. En kall dag, -22 grader, du skulle ha åkt till Falun och hämtat en maskin, din yngsta dotter, vår dotter skulle ha åkt med sin pappa, men vi ändrade det, du skulle ha plockat upp henne på vägen upp.

 

Men när du kom till jobbet den dagen, hade din körning ändrats.

 

 För ett företag som tömmer containrar hade ringt din chef och ville hyra bil o chauför.

Då de hade många sjuka.

 

Ert företag kör i gentligen inte detta utan ni la ner jordvärme, men du fick körningen. Allt gick bra tills klockan var 12, då gick allt snett och det som inte får hända, hände, du klämmdes till döts i containen, enligt läkarna så hann du aldrig känna något, vilket jag hoppas.

 

I bland är ödet grymt, men samtidigt för jag tacka min gud att inte vår 5 åriga dotter var med, som hon skulle ha varit. Idag har hon hunnit bli 18 år, hon har klarat sig

bra här i livet, men visst har hon haft det tufft och har fortfarande.

 

Livet är ingen dans på rosor, vissa får kämpa hela sitt liv, medans en del åker med på ett bananskal, en del på silverfat.

 

Tankarna går till dig i dag. Grattis på 50 årsdagen. Ett ljus brinner både här och vid din grav i dag.  Kram
glitter-graphics.com

 

 

 

Ja då har man varit på mötet i skolan då. Jag kunde inte hålla mig på mattan tuvärr, men bilden säger väl allt,

när en fullvuxen människa inte kan stå för vad han har sagt blir jag rosenrasande, tro nog att jag var illröd i ansiktet

av illska, villket då rektorn märkte och försökte tona ner allt i hop.

 

Mentorn till min dotter sa många dumma saker till mig i telefonen i vecka 45 men kan inte stå för vad han har sakt,

kanske för att han vet att han begick känstefel.

 

Mötet gav väl inte mycket, mer än att hon ska prova att gå i särskola några veckor o se hur det fungera, om inte så vet de inte

vad de ska göra, för först var hon inte välkommen tillbaka till fordon, där hon går, men efter lite disskutioner så är det

lite hopp i allefall, men allt återstå att se.

 

Skolsköterska åtog sig att prata med hab o ta i mot hjälpen där i från, som de har erbjudit sig i 2,5 år, ja ni läste rätt.

ja som sagt vi får se vad som sker efter detta.

 

ville bara skriva av mig lite illska. Ha det gott Kramar

Godmorgon!

Ja då är det redan Tisdag och för mig betyder det teckenspråkskurs. Mycket roligt att få lära sig,

men väldigt svårt. viserligen är det bara stödtecken vi får lära oss, för det är bara tio gånger,

men vi får hoppas att vi kanske får fler sedan. ( Får detta genom jobbet) Så två timmar ska jag

bekanta mig med nya ord i dag, sedan är vi ett gäng som brukar luncha i hop efteråt, mysigt.

 

 

 

 

I eftermiddag är det dax för möte i den mellerstas skola, får hoppas att jag kan hålla mig på mattan

och försöka hålla mig lugn, som tur är så ska min man med denna gången, har suttit där själv innan

och känt mig som det är alla mot mig, hm, näe rektorn är en trevlig prick som tur är, peppar peppar ta

i trä, får hoppas att han är i dag med. De klarar inte av henne i skolan säger de, o detta befarade jag

när hon skulle börja, men de sa att de har resurser för ungdomar med adhd o autistiskadrag jo jo

visst jag har sett det. Men som sagt vi får se vad detta mötet leder i dag, för jag är laddad till tänderna

att försvara mitt barn, inte för hennes dumheter nu men för att få gå i skolan.

 

 

Annars flyter allt på i sin vanliga takt, förutom att vi håller på att greja lite här hemma o har lite olika

meningar om saker o ting fniss, har en man som är mycket påhittig, men inte alltid så snygga lösningar

men fantasin är inget fel på haha.

 

 

En blåsig och kall morgon är det, fy, men i dag behövs det inte skrapas några rutor vad jag kan se

skönt,för det gillar inte mina händer. Blir så stel i lederna o så gör det ju naturligt vis ont i dem,

för min del kunde det få vara sommar hela året om, då mår jag som bäst. Nähe lite frukost nu så

huvudet vaknar till liv. Ha nu en mysig dag alla på spacet o sköt om er Kramar Pia

Godmorgon!

Så sitter man på jobbet i gen, trött och ja jag vet inte men nerstämd

kanske man kan kalla det, skulle kunna gå och lägg ,mig o sova i flera dagar,

inget känns nått vidare roligt, bara tanken på att julen närmar sig gör mig

illa mående, så hemsk har aldrig julen känts förut,vet i fanken vad det är med mig.

Känner mig helt slut i kroppen, sliten o gammal, inte för att jag vet hur det känns att 

vara gammal, men visst man är ingen tonåring längre, men man borde inte känna sig så här.

Men droppen var nog i går, när vi var o firade min mamma, allt tjat om hur jag ska hjälpa min

mellersta dotter som har ADHD, jag vet att fisklever olja är jätte bra och har visat positiva resulltat

på dem som har ätit det, men man kan inte tvinga någon att äta det, defenetivt inte en 18 åring, men visst

det skulle man enligt min mor o svärmor, det är bara att se till att hon tar det på morgonen innan skolan,

jag förklarade o förklarade tills det brast, de skulle inte klara av att leva i hop med min dotter i ett halvår

ska jag säga, det är så lätt att hoppa på någon när de inte vet ett jäkla skit. Jag var så ledsen, för jag har o gör

allt för mina barn, jag har nämligen två barn med bokstavs sjukdomar och har mer eller mindre tagit hand om dem

själv i alla år, de är nu 18 0ch 21, men kommer nog behöva hjälp med lite av varje i framtiden oxå, Sedan har jag då

en liten fyra åring som vill ha sin uppmärksamhet. Även ett litet barnbarn på 1 år som oxå vill ha mormors uppmärksamhet.

Jag sa sedan till min mamma att ni fattar inte hur mycket tid det krävs till den mellersta dottern, det suger all energi just nu,

då vi har problem med skolan oxå som vill kasta ut henne, för att de inte kan hantera henne. Jag sa jag orkar snart inte mer

defenetivt inte att de hackar på mig, hade det varit ett råd så hade jag varit jätte glad, men nu var det inte det, utan tjat tjat tjat

maskara i hela ansiktet o kände mig allmänt knäckt och som en dålig mamma, som inte testar allt o tvingar sina barn till det,

förlåt mamma o svärmor, men jag är helt slut och orkar inte förklara mig hela tiden om varför jag inte gör si o så, jag har det jäkligt 

jobbigt nu, skulle hellre ha viljat ha stöd och ett snällt ord i stället för att orka med. Känner bara hur närmre tvångströjan kommer,

för jag vet inte hur länge jag orkar dra detta.